Long Way 2 Go

Idag vaknade jag hemma hos Sarahs mormor. Vi satt på Sommar en stund på kvällen och drack några glas vin för att snacka, jag tyckte det behövdes. Jag hade sjukt trevligt hur som helst. Thanx.
Åkte därifrån vid halv nio tiden och var hemma en timme senare. Jag skulle till jobbet, för första gången på ett tag och det kändes förstås halvkul. Dagen gick fort och jag åkte hem till en fantastisk middag. Chili con carne, min pappas specialitet. Mums.

Sätter mig framför datorn ett tag och möts av en överraskning. Senare på kvällen slutar den halvtaskigt, men är det sånt här man har att göra med kan man inte förvänta sig mer än vad just fått. Däremot skulle jag vilja att det var annorlunda. Med tanke på att det var så länge sedan jag kände de där känslorna som är oslagbara. But I keep telling myself it's a long way 2 go. Så här är nu alla känslor borta. Det jag egentligen ville säga är att ju längre du lever ju mer kontroll har du över dig själv.

Kvällen slutade med att Sofia kom på besök och så satt hela familjen och tittade på någon serie som vi spelat in. Det var mysigt, men nu är det ganska dags att sova igen. Börjar jobba 10:40 och jag tror att min dundermedicin för halsen börjar kicka in. Natti.

Min stjärna och jag

L