The feeling you have when you want to go home

Hemlängtan. Just nu kom jag precis hem från Steyne, Laura ville stanna men jag var så fruktansvärt uttråkad. Kände som om jag hade en prick i pannan för att folk stirrade. Det får mig att känna mig obekväm. Jag känner mig ensam. Vill ha mina vänner och känna mig oberoende av pengar. Var jag det hade jag dock redan flygit mina vänner och familj på semester, men så är ju inte fallet.

Jobb gick bra idag. Gick in på tre ställen, två av dem sa att man måste söka på internet. Men det sista är en klädesaffär som heter Funky Femme. Tjejen där var svensk så att känna sig lugn och bekväm var skönt. Hon sa att hon skulle sluta jobba där när som helst och att hon kunde ta mitt cv och ge till sin chef. Och chefen gillar svenskar, så kanske har jag lite förtur i den lilla högen med cv. Man kan ju alltid hoppas att få ett samtal, ni kan ju hålla tummarna för mig.


Jag hoppas alla mår bra. Saknar er jätte mycket. Ibland önskar man att man var hemma, låg i sin egen säng, åt svensk god mat, tog en promenad med sina vänner, fikar eller går ut och har en grym kväll med kusinen på Hell's Kitchen. Jag dagdrömmer. Men önskar jag kunde göra det också.


En fråga jag har bara, hur egoistisk får man vara när det handlar om kärlek? När ditt liv står på spel eller när du verkligen behandlas illa, men trots det bara ser det goda i personen. Det är lätt att se på det utefrån, är det inte? Jag kan ge råd om andras relationer, men mina egna går inte. Jag vill ju att det ska fungera så mycket och samtidigt vet jag att det aldrig kommer att göra det. Du kan ha en kort romans, inget mer. Vilket gör ont, inte vill man gå in i en relation man vet redan från början måste ta sitt slut. I vanliga fall har du inte planer för framtiden, du tar det som det kommer. Den dagen, den sorgen. Jag skyddar mig själv för att inte bli sårad, men det blir du varje gång endå. För att hoppet lämnar dig. Hur konstigt är det inte?
Jag vill säga till Dig, åk inte därifrån även om det lockar dig. Det här handlar om dig, trots att om det vore så enkelt som du sa hade du redan varit här. Våga inte ta beslutet och kom tillbaka. Men jag vill att du gör det. Jag klarar mig.
Som att jag saknar livet i Sverige men älskar livet här. Kan jag ha båda? Nej, du kan aldrig ha det du vill ha samtidigt. Life's a bitch, get used to it. Mjau. (Deprimerad? Nej inte alls, jag bara filosoferar. Hihi.)


Puss




L