Något höll mig tillbaka och håller mig fortfarande kvar med greppet av en hand. Ja fortsätter boka resa allt längre och längre bort av någon anledning fast jag inte har något kvar här att göra. Hoppet vägrar lämna min kropp. Vad jag sitter och går om och om i huvudet är de här frågorna. "Kan det vara så? Är det änns möjligt? Är det såhär det känns? Har jag blivit besatt eller är det verkligt?" Kan sanningen dundra ner i mitt huvud - all förnuft och styrka. Jag har vuxit. Spelar ingen roll längre, min vilja är den starkaste i världen och jag ska göra allt som jag vill i mitt liv från och med idag. När jag står där med mina fem bilar, min dröm man och något annat som tillfredställer mig så ska jag säga - vad var det jag sa.
Kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar