Kryptonite

If I go crazy then will you still call me Superman?
If I'm alive and well, will you be there holding my hand?
I'll keep you by my side with my superhuman might.

Samtalet kom som en glad nyhet. Det kändes som 1 ton lämnade mina axlar. Vilket hjälpte. Så jag mår mycket bättre. Ingen ångest. Däremot har jag upptäckt saker som jag måste jobba på. Mig själv. Står på delad första plats med att skaffa jobb. Sedan att ta hand om alla jag älskar.

Imorgon blir det arbetsförmedlingen och även en lite tripp runt i Huddinge C och lämna ut cv. Jag ska hitta ett jobb. Resten av veckan ser likadan ut men jag ska ockkå försöka motionera och styrketräna två timmar per dag. För mitt välbefinnande som min kära far kallar det så fint. Har han rätt är jag skyldig honom något stort. Att springa kan ju vara en slags terapi har det sagts. Sedan är det en relativt kort vecka för att det är valborg. Kanske blir middag eller något med tjejkompisarna. Jag har inte mycket att se fram emot med tanke på att sommarn är ett stort vitt moln, jag vet varken om jag får ett jobb eller inte. Måste jag jobba eller kan jag åka med alla till gotland och sandhamn? Jag kan ju vara ganska dum som säger att jag vill åka när jag haft 7 månaders semester. Men när blir man trött på att ha semester? Jag blev, men det var ju förvisso för att jag kände mig ensam.

Idag var det födelsedagskalas för Eliott, Julia och Sofia tillsammans. Barnen får verkligen mig att må så bra, sluta tänka på plikter som kommer med tiden. Sedan upptäckte jag att Sofia har en liten dröm som jag känner igen mig väldigt mycket. Det är en dröm, men vem säger att den inte kan bli verklig? Det är det jag dagdrömmer om och mår bättre av i sämre tider.

Det är ganska sent och jag har faktiskt lite att planera innan jag går och lägger mig.
Vi hörs kanske i veckan.